Nikotinupptag från snus
På den här sidan:
Sammanfattning
Nikotin, som förekommer i halter om 0.5 – 1 % i svenskt snus, har väldokumenterade farmakologiska effekter på det centrala nervsystemet. Det finns emellertid ingenting som tyder på att nikotin per se eller någon av dess metaboliter orsakar cancer i människa (Adlkofer et al. 1995). Nikotin orsakar inte heller lungsjukdom såsom emphysem och anses inte vara en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom (Lee, P N. Summary of the epidemiological evidence relating snus to health. Regulatory Toxicology and Pharmacology 59 (2011) 197–214). Både dosen och upptagshastigheten är av betydelse för att förstå nikotinets biologiska effekter. Den mängd nikotin, som absorberas vid snusning (nikotindosen), kan kvantifieras genom att mäta halten av nikotin eller dess metaboliter i olika kroppsvätskor, t.ex. blod, saliv och urin. Upptagshastigheten bestäms genom att följa ökningen av nikotinhalten i blodet per tidsenhet. Upptaget av nikotin från svenskt snus finns beskrivet i sex vetenskapliga artiklar av olika design och storlek.
Några viktiga forskningsresultat rörande svenskt snus
- Mindre än hälften av den mängd nikotin som finns i snuset urlakas vid snusning.
- Endast 10-20 % av det nikotin som finns i snuset från början absorberas via munslemhinnan och tas upp i blodet. Detta betyder att endast 1-2 mg nikotin tas upp i blodet från en prilla på 1 gram innehållande ca 10 mg nikotin.
- Nikotin absorberas relativt snabbt från svenskt snus.
- Studier på svenska snusare har visat att de normala plasmanivåerna av nikotin och dess huvudmetabolit, kotinin, ligger på samma nivå hos snusare och cigarettrökare.
- Snusare och rökare, som har samma blodnikotinnivåer, upplever samma subjektiva grad av tobaksberoende.
- Det totala nikotinintaget (dosen) mätt som utsöndring av nikotin och dess metaboliter i urinen är lika för den genomsnittlige snusaren och cigarettrökaren, dvs. ca 25 mg per dag.
- Till skillnad från cigarettrökare kompenserar snusare inte sitt nikotinintag vid övergång till lågnikotinprodukter. En sänkning av snusets nikotinhalt till hälften medför en sänkning av nikotinintaget till ungefär hälften.
- En cross-over studie av blodplasmanivåerna erhållna efter kontrollerad snusning av fyra olika portionssnus av olika vikt och format, olika nikotinmängd samt olika pH-värden visade att nikotinintaget varierar mellan 0.4 och 1.2 mg per prilla.
Fördjupning
Absorption av nikotin
Den mängd nikotin, som snusaren får i sig från en prilla, bestäms dels av hur mycket nikotin som extraheras ur snuset och dels av hur mycket av nikotinet som passerar munslemhinnan och når blodbanan. Andersson et al. (1994) undersökte konsumtionsmönster, nikotinupptag och munhålelesioner i en grupp bestående av användare av portionssnus, lössnus och tuggtobak. De fann att knappt hälften av nikotininnehållet i snus extraherades ut under snusning (37 % från portionssnus och 49 % från lössnus). Genom att jämföra den totala mängden utsöndrat nikotin med den totala mängden nikotin i snuset under en viss tidsperiod, har man funnit att endast 10-20 % av det nikotin, som finns tillgängligt i snuset från början, absorberas via munslemhinnan och når blodbanan (Andersson et al., 1994; Andersson et al., 1995).
Upptagshastighet av nikotin
När man snusar absorberas nikotin via munslemhinnan. Detta sker långsammare än vid rökning då nikotinet absorberas via lungorna. Holm et al. (1992) mätte absorptionen av nikotin från en prilla (2 g) under 30 minuter i en grupp snusare, som avhållit sig från nikotin i ca 12 timmar före studien. De fann att nikotinupptaget från svenskt snus var initialt relativt snabbt, eftersom nikotinkoncentrationen i blodet ökade med ca 10 ng/ml under de första 10 minuterna. Därefter var upptagshastigheten något långsammare och blodplasmakoncentrationen nådde en maximal nivå efter det att snuset hade tagits ut. Efter den snabba uppgången av nikotin vid cigarettrökning, avklingar nikotinet i blodet ganska snabbt efter det att man har slutat röka. Vid snusning, däremot, kvarstår nikotinhalten på en oförändrad nivå en tid efter det att man har slutat snusa. Att nikotin avklingar långsammare hos snusare än hos rökare har förklarats med att det nikotin, som anlagrats i munslemhinnan eller svalts, fortsätter att absorberas efter det att man har slutat att snusa (Benowitz et al., 1989).
Normalnivåer av nikotin och kotinin
Vid en jämförelse av blodnivåerna av nikotin och kotinin hos en grupp snusare med nivåerna hos en grupp rökare efter en dags normalkonsumtion av snus respektive cigaretter, fann man att snusare och rökare har ungefär samma halt av nikotin i blodet (37 ng/ml). Kotininhalten var dock något högre hos snusarna än hos rökarna (Holm et al., 1992). I en annan studie, som beskriver nikotinupptag från svenskt snus, uppmättes normalnivåer av nikotin och kotinin som överensstämde med Holms resultat (Larsson et al., 1987).I Holms studie fick deltagarna också besvara frågor angående tobaksvanor och olika mått på subjektivt nikotinberoende. De fann ingen skillnad i självupplevt beroende, behov av tobak eller svårighet att sluta med tobak mellan snusare och rökare (Holm et al., 1992). Detta resultat har senare bekräftats i en snusavvänjningsstudie (Gilljam et al. 2003). Nikotinupptaget har ofta skattats genom att mäta halten av kotinin i olika kroppsvätskor. Kotinin, som är nikotinets huvudmetabolit (nedbrytningsprodukt), används ofta som en biomarkör för nikotin eftersom det är stabilare, har längre halveringstid och är enklare att kvantifiera. Wennmalm et al. (1991) använde utsöndringen av kotinin i urinen som ett mått på nikotinintaget i en studie omfattande sambandet mellan risken för hjärt-kärlsjukdomar och tobaksvanor hos en grupp unga män. De fann att snusare och rökare hade ungefär samma nikotinintag, eftersom halten av kotinin i urinen var ungefär lika. I vissa studier har kotininnivåerna hos snusare legat något över nivåerna hos rökare, vilket antas bero på att en liten del av nikotinet sväljs och omvandlas till kotinin i levern innan det når blodomloppet (Holm et al., 1992; Benowitz et al., 1989).
Totalt dagligt nikotinintag
Eftersom det föreligger stora skillnader mellan olika människor med avseende på metabolism av nikotin till kotinin och den vidare elimineringen av kotinin har användning av kotinin som markör för nikotinupptaget ifrågasatts. Ett mer tillförlitligt mått på det dagliga intaget av nikotin från tobak erhålls om man mäter den totala mängden av nikotin och dess metaboliter utsöndrade i urinen under 24 timmar. Farmakokinetiska studier har visat att ca 90 % av nikotindosen utsöndras i urinen som nikotin och sju av dess största metaboliter. I en grupp vanesnusare som dagligen använde ett portionssnus innehållande 0.8-0.9% nikotin mättes halten av nikotin och dess största metaboliter under 24 timmar (Andersson et al., 1995). Det dagliga nikotinintaget hos denna grupp av snusare, som använde ca 16 stycken 1-gramsprillor per dag, var ca 25 mg. Samma nivå uppmättes hos en grupp vanerökare som rökte 18 cigaretter per dag (Andersson et al., 1997).
När denna grupp av vanesnusare gick över till att använda ett snus innehållande endast hälften så mycket nikotin, sjönk det dagliga nikotinintaget till ungefär hälften. Den totala mängden nikotin utsöndrat under 24 timmar sjönk till 14 mg. Samma nivå uppmättes i en annan grupp vanesnusare som hade använt detta lågnikotinsnus i mer än ett år (Andersson et al., 1997). Detta visar att snusare inte kompenserar sitt nikotinintag vid övergång till ett snus med lägre nikotinhalt.
En annan metod att mäta nikotindosen är att följa blodplasmanivåerna under en dags kontrollerad tobakskonsumtion (snusning eller rökning) och därefter jämföra de erhållna upptagskurvorna med motsvarande kurva för en referensprodukt med känd nikotindos. Med användande av denna metod jämförde Lunell et al. (2005) nikotindosen från fyra olika portionssnus av olika vikt och format, olika nikotinmängd och olika pH-nivåer i en kontrollerad cross-over studie med dosen från ett 2 mg nikotintuggummi. Resultaten visade att dosen från ett 0.3 g portionssnus överensstämde med dosen från ett 2 mg nikotintuggummi och motsvarade ca 0.4 mg. På samma sätt uppskattades dosen från ett 0.5 grams snus till 0.8 mg nikotin och de två 1 grams portionssnusen till 0.9 respektive 1.2 mg nikotin. De fem plasmakoncentrationskurvorna erhållna vid konsumtion av de fyra olika snussorterna respektive ett nikotintuggummi finns illustrerade i Figuren nedan.
REFERENSER
Adlkofer, F.X. 1995. Involvement of nicotine and its metabolites in the pathology of smoking-related diseases: Facts and hypothesis. In: P.B.S. Clarke, M. Quik, F. Adlkofer. & K. Thurau (Eds.), Advances in Pharmacological Sciences, Effects of Nicotine on Biological Systems II. (pp. 17-25). Basel, Boston, Berlin: Birkhäuser Verlag. Andersson, G., Björnberg, G., and Curvall, M. 1994. Oral mucosal changes and nicotine disposition in users of Swedish smokeless tobacco products: A comparative study. J. Oral Pathol. Med. 23:161-167. Andersson, G., Axéll, T., and Curvall, M. 1995. Reduction in nicotine intake and oral mucosal changes among users of Swedish oral moist snuff after switching to a low-nicotine product. J. Oral Pathol. Med. 24:244-250.
Andersson, G., Vala E.K., and Curvall, M. 1997. The influence of cigarette consumption and smoking machine yields of tar and nicotine on the nicotine uptake and oral mucosal lesions in smokers. J. Oral Pathol. Med. 26:117-123. Benowitz, N.L., Jacob, P. III, and Yu, L. 1989. Daily use of smokeless tobacco: systemic effects. Ann. Int. Med. 111:112-116. Gilljam, H., Rankka, M., Langworth, S. 2003. Smokeless tobacco cessation with NRT: A feasibility study. Abstract. Fifth European Conference of the Society for Research on Nicotine and Tobacco, Padova, Italy. Holm, H., Jarvis, M.J., Russell, M.A.H., Feyerabend, C. 1992. Nicotine intake and dependence in Swedish snuff takers. Psychopharmacology 108:507-511. Larsson, I., Curvall, M., and Enzell, C.R. 1987. Disposition of nicotine and cotinine in plasma, saliva and urine of snuff-users. Proceedings from Third European Congress of Biopharmaceutics and Pharmacokinetics: pp. 318-24. Lunell, E. and Lunell, M. 2005. Steady-state nicotine plasma levels following use of four different types of Swedish snus compared with 2-mg Nicorette chewing gum: A crossover study. Nicotine & Tobacco Research 7:1-7. Wennmalm, Å., Benthin, G., Granström, E.F., Persson, L., Petersson, L., and Winell, S. 1991. Relation between tobacco use and urinary excretion of thromboxane A2 and prostacyclin metabolites in young men. Circulation 83:1698-1704.
