Mun
Muneffekter
Sammanfattning
Bruket av svenskt snus och uppkomsten av karies och tandlossningssjukdomar (parodontit) samt olika icke-carcinogena skador på munslemhinnan har studerats i ett stort antal vetenskapliga studier. Snusets olika fysikaliska och kemiska egenskaper såsom pH, innehåll av kemiska komponenter, snusets partikelstorlek och fukthalt kan ha effekt på munslemhinnan och i vissa fall orsaka slemhinneskador s.k. snuslesioner. Huruvida dessa förändringar kan leda till cancer eller förstadier till cancer har varit föremål för vetenskapliga studier.
Några viktiga forskningsresultat rörande svenskt snus:
- Det är oklart huruvida bruk av svenskt snus orsakar karies.
- Användning av svenskt snus orsakar en reversibel inflammation i tandköttet (gingivit) hos vissa individer. Denna skada uppstår på det ställe som snuset placeras. Snusning förefaller inte öka risken för generell tandlossning (parodontit).
- Tillbakadraget tandkött (gingival recession) förekommer oftare hos användare av lössnus än hos användare av portionssnus. Denna skada är ej reversibel.
- Snusning orsakar godartade förändringar på munslemhinnan (snuslesioner).
- Dessa skador uppstår på det ställe på slemhinnan där snusaren placerar snuset.
- Graden av munslemhinneskada är relaterad till antal nyttjandetimmar per dag, dagskonsumtion och antal år av aktivt snusande.
- När snusare minskar sin dagliga konsumtion eller när användare av lössnus går över till portionssnus minskar graden av munslemhinneskada (både kliniskt och histologiskt).
- Graden av munslemhinneskada ökar med såväl ökande pH som nikotinhalt i snuset.
- Munhålelesioner är reversibla, dvs. munslemhinnan återfår sitt ursprungliga utseende efter det att snusbruket upphört.
- Användare av portionssnus har mindre uttalade munslemhinneskador än användare av lössnus.
- Epidemiologiska data visar inte på något samband mellan snusning och allvarliga dysplastiska munslemhinneskador eller precancerösa effekter på munhålan.
- Detta överensstämmer väl med att inga tumörer eller dysplasier har hittats i munhålan hos de ca 500 snusare som under en längre tidsperiod årligen undersökts.
Fördjupning
Karies och tandlossning
Sambandet mellan bruk av svenskt snus och tandhälsa, såsom karies, tandförslitning och tandlossning (parodontit) har beskrivits i tre deskriptiva studier. Även om resultaten tyder på ett visst samband mellan snusning och dessa skador är resultaten osäkra eftersom effekten av matvanor och munhygien ej har beaktats (Hirsch et al., 1991; Ekfeldt et al., 1990; Johansson et al., 1994).
I en nyligen publicerad tvärsnittsstudie undersöktes sambandet mellan tobaksbruk och risken för tandlossningssjukdom (parodontit). Aktiv snusning visade inget statistiskt säkerställt samband med någon form av tandlossningssjukdom jämfört med icke tobaksbruk. Rökning däremot är en riskfaktor för tandlossningssjukdom (Wickholm et al., 2004).
Snusning leder hos vissa individer till inflammation i tandköttet, vilket i ett tidigt skede av sjukdomen är reversibelt. Snusning kan också leda till att tandköttet drar sig tillbaka (gingivala retraktioner). Dessa skador är irreversibla och förekommer oftare hos användare av lössnus än hos användare av portionssnus (Andersson and Axéll, 1989a; Frithiof et al., 1983; Modéer et al., 1980).
Slemhinneskador
Sambandet mellan bruk av svenskt snus och förekomst eller grad av munhålelesion är beskrivet i ett stort antal deskriptiva studier. Fem av dessa studier beskriver typen av munhåleskada i en grupp bestående av 252 byggnadsarbetare (Andersson, 1991a). Flera artiklar beskriver sambandet mellan förekomsten av snusbruk och förekomsten av snuslesion i en stor populationsstudie omfattande 30 000 individer (Axéll, 1976).
Nästan alla snusare får på den plats i munnen där de placerar snuset en förändring i munslemhinnan, s.k. snuslesion. Graden av snuslesion är positivt korrelerad med antal nyttjandetimmar per dag, dagskonsumtion samt antal år av aktivt snusande (Hirsch et al., 1982; Mörnstad et al., 1989; Andersson et al., 1991b). Andersson et al. (1989b) har funnit att portionssnus ger mindre uttalade skador än lössnus. Vidare tycks skadegraden öka med såväl stigande pH som nikotinhalt (Mörnstad et al., 1989; Andersson et al., 1995).
Munhåleskador orsakade av snus är reversibla, dvs. munslemhinnan återtar sin ursprungliga kondition efter det att man har slutat att bruka snus (Larsson et al., 1991). Frithiof et al. (1983) har visat att dessa skador på munslemhinnan läks ca 14 dagar efter det att snusbruket har upphört även om individen har snusat i flera decennier.
Larsson et al. (1991) studerade histologiska slemhinneförändringar i en grupp bestående av 252 svenska snusare. De fann att 29 av dessa, vilka alla använde lössnus, uppvisade reaktiva dysplasiliknande förändringar i epitelet. Vid en uppföljning 3-6 månader senare fann man normal vävnad hos de 20 individer som slutat snusa och inga dysplastiska förändringar hos dem som bytt till påssnus och minskat sin konsumtion. Detta överensstämmer väl med att inga tumörer eller dysplastiska förändringar hittats i munslemhinnan hos en grupp av ca 500 snusare som under en längre tidsperiod årligen undersökts (Ahlbom et al., 1997).
Ahlbom et al., 1997. Hälsorisker med snus. SoS-rapport 11: 17-19. Andersson, G. and Axéll, T. 1989a. Clinical appearance of lesions associated with the use of loose and portion-bag packed Swedish moist snuff: A comparative study. J. Oral Pathol. Med. 18:2-7. Andersson, G., Axéll, T., and Larsson, A. 1989b. Histologic changes associated with the use of loose and portion-bag packed Swedish moist snuff: A comparative study. J. Oral Pathol. Med. 18:491-497. Andersson, G. 1991a. Snuff-induced changes associated with the use of loose and portion-bag-packed Swedish moist snuff. A clinical, histological and follow-up study. Swed. Dent. J. Suppl. 75:1-89. Andersson, G., Axéll, T., and Larsson, A. 1991b. Clinical classification of Swedish snuff dippers lesions supported by histology. J. Oral Pathol. Med. 20:253-257. Andersson, G., Axéll, T., and Curvall, M. 1995. Reduction in nicotine intake and oral mucosal changes among users of Swedish oral moist snuff after switching to a low-nicotine product. J. Oral Pathol. Med. 24:244-250. Axéll, T. 1976. A prevalence study of oral mucosal lesions in an adult Swedish population. Thesis. Odontol. Rev. Suppl. 27:1-103. Ekfeldt, A., Hugoson, A., Bergendal, T., and Helkimo, M. 1990. An individual tooth wear index and an analysis of factors correlated to incisal and occlusal wear in an adult Swedish population. Acta Odontol. Scand. 48:343-349. Frithiof, L., Anneroth, G., Larsson, U., and Sederholm, C. 1983. The snuff-induced lesion. A clinical and morphological study of a Swedish material. Acta Odontol. Scand. 41:53-64. Hirsch, J.M., Heyden, G., and Thilander, H. 1982. A clinical, histomorphological and histochemical study of snuff-induced lesions of varying severity. J. Oral Pathol. 11:387-398. Hirsch, J.M., Livian, G., Edward, S., and Norén, J.G. 1991. Tobacco habits among teenagers in the city of Göteborg, Sweden, and possible association with dental-caries. Swed. Dent. J. 15:117-123. Johansson, I., Tidehag, P., Lundberg, V., Hallmans, G. 1994. Dental status, diet and cardiovascular risk factors in middle-aged people in Sweden. Comm. Dent. Oral Epidemiol. 22:431-436. Larsson, A., Axéll, T., and Andersson, G. 1991. Reversibility of snuff dippers lesion in Swedish moist snuff users: A clinical and histologic follow-up study. J. Oral Pathol. Med. 20:258-264. Modéer, T., Lavstedt, S., and Åhlund, C. 1980. Relation between tobacco consumption and oral health in Swedish school children. Acta Odontol. Scand. 38:223-227. Mörnstad, H., Axéll, T., and Sundström, B. 1989. Clinical picture of snuff dipper's lesion in Swedes. Community Dent. Oral Epidemiol. 17:97-101. Wickholm, S., Söder, P.-Ö., Rosaria, M., Söder, B., and Klinge, B. 2004. Periodontal disease in a group of Swedish adult snuff and cigarette users. Acta Odontol. Scand. 62:333-338.
