Snuset för både påvar och rallare fyller 180
Jacob Fredrik Ljunglöf fick som yngling överta en av landets äldsta tobaksfabriker, med anor från 1600-talet. 1821 började han tillverka snus i eget namn på Drottninggatan 81 i Stockholm. Men han var missnöjd med kvaliteten. Dåtidens gängse snusberedning innebar att snuset skulle fermenteras eller »svettas« i förhöjd temperatur flera månader. Ibland upp till ett halvår. Ljunglöf gillade inte smaken. Dessutom hade han varken pengar eller utrymme för att lagerhålla snuset.
I sin hemförsamling Adolf Fredrik hade Ljunglöf en god vän som var världsberömd kemist och vetenskapsman, Jacob Berzelius. Sannolikt var det han som hjälpte Ljunglöf att utveckla en för sin tid unik tillverkningsmetod. Det nya snuset innehöll bara tobak, salt, vatten och natriumkarbonat (som i snuset omvandlas till bikarbonat). Det tillverkades på en vecka och såldes som färskvara.
RESULTATET BLEV ETT SNUS med ren tobakssmak som kännetecknar urtypen för svenskt snus än idag. Ljunglöfs »Ettan« var född. Året var 1822. Snusmärket hette ursprungligen Ljunglöfs N:o 1, en vanlig beteckning för den högsta kvalitet en fabrik levererade. Jacob Fredrik Ljunglöf lyckades göra den allmänna kvalitetsbeteckningen N:o 1 till sitt eget varumärke, i folkmun kallat »Ettan«.
ETT ANNAT KONSTSTYCKE var att bygga upp en rikstäckande distribution av färskt snus till rimliga kostnader under en tid då transportsystemet i princip bara bestod av hästforor och kustskutor. Jacob Fredrik Ljunglöf skapade ett nätverk av lojala affärskontakter som utposter på strategiska handelsplatser. Jacob Fredrik Ljunglöf hade en enorm framgång med sitt snus och var nu – tack vare sin envishet och uppfinningsrikedom – landets ende snusfabrikant med rikstäckande försäljning. En del av framgången berodde på att snuset var mycket populärt bland rallarna som förde det med sig över landet samtidigt som järnvägsrälsen lades ut. Men det var sonen Knut som kom att bli »Snuskungen av Sverige«. Han tog över 1860.
KNUT LJUNGLÖF VAR EN sträv man med stor näsa och osviklig smak för färskt snus. Kombinationen av dessa egenskaper gjorde honom till en av landets mest framgångsrika affärsmän under 1800-talet. Knut Ljunglöf var besatt av kvalitet i allt omkring sig, från skosula till taklampa. Han vägrade länge att exportera sitt snus, eftersom han då inte kunde garantera att det var färskt när det kom fram. Ljunglöf gjorde dock undantag för påven Leo XIII, som med förtjusning mottog försändelser med svenskt snus. Knut Ljunglöf var en sträng men godmodig patriark. Han tog väl hand om sina anställda, de hade arbete och utkomst tryggad till ålderdomen och en hygglig pension därefter, vilket var få arbetare förunnat. Han ömmade även för gamlingarna i stadens fattighus som varje vecka kunde avhämta snus i egna dosor. Men det höll på att spåra ur då kön av fattighjon utanför fabriken blev allt längre samtidigt som dosorna blev större och större. Till slut beslöt Ljunglöf att leverera gratis snus i fjärdingar direkt till fattighusen.
SNUSKUNGEN TVINGADES ABDIKERA när AB Svenska Tobaksmonopolet bildades år 1915 och Ljunglöfs snusfabrik löses in av staten. Men Ljunglöfs Ettan levde vidare. Idag är det näst största snusmärke efter General.
