”Ge snuset en chans”
De alternativ som står till buds för dem som inte vill dö i förtid (alltså för den överväldigande majoriteten) fungerar nämligen inte särskilt väl. Varken hypnos, akupunktur, sluta röka-linjer, föredrag, sprejer eller inhalatorer har ännu kunnat uppvisa lyckade resultat i tillräckligt hög utsträckning för att vara trovärdiga. Enligt Eurobarometern 2007 (nr. 272) har nära en tredjedel av alla vuxna rökare i EU försökt att sluta röka under den senaste tolvmånadersperioden – av dessa försöker tre procent sluta röka varje månad. Det är helt enkelt inte rättvist.
Patrik Hildingsson
Vice President Public Affairs”Sund produktreglering
säkerställer EU:s princip
om fri handel.”
Vad säger vi till rökarna som ständigt försöker sluta i Grekland, Storbritannien, Italien, Belgien, Frankrike och i alla andra medlemsländer där långt över 30 procent av befolkningen röker? Håll drömmen levande?
Även om rökare i Sverige åtnjuter lyxen av att snuset finns tillgängligt – till skillnad från hur det är ställt i de andra medlemsländerna – är snuset inte lösningen på problemet för alla. Men snusets roll för folkhälsan avspeglas ändå i Sveriges hälsostatistik. Inget land i Europa kan påvisa att andelen rökare är lägre än 20 procent av befolkningen, förutom Sverige som har under 15 procent rökare. Socialstyrelsen kom för några år sedan fram till att det för Sverige unika konsumtionsmönstret av tobak har medfört positiva konsekvenser för den allmänna hälsan. Och detta är en insikt som äntligen tycks ha nått även Bryssel.
En av de vetenskapliga kommittéerna i Europeiska kommissionen, Vetenskapliga kommittén för nya och nyligen identifierade hälsorisker (SCENIHR), har även de nyligen dragit slutsatsen att svenskt snus inte medför någon ökad risk för cancer i munhålan och att snusare inte i någon större utsträckning har större benägenhet att börja röka (den så kallade inkörsportshypotesen).
Snus förbjöds 1992 i EU för att produkten ansågs utgöra en riskfaktor för uppkomsten av cancer och för att den ansågs vara särskilt lockande för ungdomar (genom att snus ansågs vara en inkörsport till rökning). På den tiden saknade politikerna i EU tillräckliga kunskaper om snus och Sverige hade ingen talan i frågan eftersom det inte blev medlemsland förrän tre år senare. 2001 beslöt man dock inom EU att byta ut den obligatoriska cancervarningen på alla snusdosor mot en varningstext som bättre speglade de mer obestridliga hälsoriskerna.
Om det sunda förnuftet får fortsätta att råda – vilket det oftast får – kommer dagens EU-förbud att ersättas med en sund och rättvis produktreglering som ser till variationen av tobaksprodukter och dess skilda effekter på hälsan. Det finns inga logiska hälsoargument bakom förbudet mot svenskt snus. En sund produktreglering skulle säkerställa en av unionens grundläggande principer, nämligen den om fri rörlighet för varor, som fortfarande är en av unionens hörnstenar.
Men det kan ta tid innan vi når ända fram. För att citera Winston Churchill: ”Det är lätt att påstå något och för andra att upprepa det, men mycket svårt att samla bevis och argument för att visa att det är fel”.
